Recension – Flickan från tjugotalet

 

Titel: Flickan från tjugotalet
Författare: Sophie Kinsella
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: 2010
Betyg: 4 av 5

Lara är en typisk chick-litt karaktär. Hon är vimsig, förvirrad, klantig och har stor fantasi. På sin gamla släktings begravning börjar hon hallucinera. Det är i alla fall vad hon först tror, för en tjugotalsklädd kvinna visar sig framför henne och börjar tjata om ett halsband. Kvinnan visar sig vara Sadie, samma kvinna på vars begravning Lara nu är, fast som en ung och pigg kvinna i början av 20-årsåldern.
Med Sadie i sin närhet börjar Laras liv förändras. Hon blir iväg tvingad på olika uppdrag, det ena mer pinsamt än det andra, och Sadie slutar aldrig upp med att tjata om ett halsband som hon tvunget måste ha tillbaka.

Sophie Kinsellas böcker är alltid lättsmälta, precis som chick-litt brukar – och skall – vara. Jag har alltid svårt att skratta när jag läser en bok, men när det kommer till Kinsella slår det aldrig fel. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och fnissa eller skratta hejdlöst. Flickan från tjugotalet är en väldigt rolig roman, samtidigt som den ibland är så pinsam att jag helst vill sluta läsa.

Kinsellas böcker är också alltid lika förutsägbara, vilket kan vara en negativ faktor, men när det kommer till den här typen av litteratur känns det som en självklarhet. Att läsa böckerna handlar inte om att bli överraskade, det handlar om att se hur personerna tar sig ur alla krångliga situationer som tycks uppstå på var och varannan sida.

En negativ faktor med just den här boken, är att den är alldeles för lång. Personligen tycker jag att Kinsella kunnat skippa de sista hundra sidorna och istället sammanfatta dem på ett kapitel eller två. Slutet blir så utdraget och nästan plågsamt, men förutom det har jag ingenting negativt att tillägga. Jag älskar helt enkelt Kinsella och den glädje hennes böcker alltid tycks bringa mig.